Granar, grannar och grannlåt.


Det här kommer inte att inträffa hos mig.
Jag tycker inte om granar och har aldrig gjort. I min krafts dagar utrotade jag granar på andras marker. Inte snällt men med den erfarenheten förstår jag hur olika extremister resonerar.  Det jag är mest nöjd med är ett ställe där jag återskapade en våtmark. Det var länge sedan och krävde åtskilliga timmars slitsamt arbete. Det var långt att cykla dit och jag var där av och till flera gånger i veckan under några år.
Man hade dikat och grejat, sprängt och donat för att torka ut ett stort område. När jag var klar dog granarna och hjortronen kom tillbaka. Jag var där för några år sedan och då var det fortfarande blött. Jag kan ju för säkerhets skull tillägga att marken ägs av samhället. Så det är inte fattigpensionären och skogsägaren Agda 83 som drabbas.
Så var det med det. Idag ska jag i värmen jobba med mitt helt lagliga projekt. Alla tillstånd är inhämatde och ingen myndighet har opponerat sig. Det är min egen mark och till och med grannarna uppskattar det hela. Jag har nog blivt gammal.
Nu är det dessutom folk i flera av dom vanligtvis tomma stugorna. Flera av stugorna ägs av finnar eller sådana som pratar finska eller bryter på finska. Jag är ingen expert på det finska språket. Två grannar är alkoholister enligt min högst subjektiva bedömning. En av dom tjoade i går. han brukar dessutom alltid börja elda när han fått i sig sprit. Lite olämpligt i dessa dagar kan man ju tycka.
Här i området finns det en fin gammal tradition med finnar och svenska alkoholister. Nu var ju finska nybyggare först ut i slutet på 1500-talet.
Jag såg att grannen som tjatar om att köpa matjord var här. Så nu kommer väl han snart. Jag har ingen tid och ork med det. Blir väl en 15 vändor med traktorn i värmen. Jag tror varken jag eller min traktor orkar med det. Inte ger det några märkvärdiga pengar heller.
Bara grannlåten kvar då. Men det var det sämre ställt med. Blir väl bara en rapport från gårdagskvällens cykeltur. Idag har jag ont i baken vilket jag aldrig i livet trodde skulle kunna inträffa överhuvudtaget. Nu blir det skärpning framöver. 5 mil är väl ingenting. Förr cyklade jag minst det varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0