H A N S

Tekniken här är så usel åtminstone med Firefox 3.0 och Ubuntu 8.04. Jag har skapat ett knippe bloggar hos Googles Blogger. Okej, jag gillar inte Googles dominans men dom har resurser att göra bra grejor. Jag kanske kommer tillbaka. Hur det är med annonser vet jag inte, jag kör med annonsfilter.

Just nu orkar jag inte dubbelinmata här när det funkar så dåligt.

Vad hände egentligen denna dag? Om man börjar med det som är bra så klippte jag sonens hår, det var hög tid. överenskommelsen är så att om jag får klippa hans hår så få han köpa någon liten legogrej. Klippningen gick bra och sedan skulle vi ändå åka en sväng mot köptemplen. Det blev en liten legosats med två riddare, en katapult och ett skelett med en skeletthäst. Skumma grejor men sonen älskar det.
Jag klippte en del av gräsmattan och lite av djungeln mot grannen. Den del av min tomt som ska återerövras. Jag måste se till att fixa bilder av hur arbetet fortskrider. Nyligen  grävde jag bort stubbar med traktorn och då blev det lämpligt nog en grop som antingen kan fungera som fälla för hans halvblinda framfart med bilen eller en naturlig avgränsning.
Kiezlowskis Dekalogen om sabbaten gick på Axess, den skumma tv-kanalen. Jag gillar verkligen Kiezlowski så den var ett fynd på lördagskvällen.
Efter det så mekade jag med en annan blogg någon annanstans och så det här då.
Lika bra att gå och lägga sig och satsa på revansch i morgon.

I min by är det nästan bara arrendejägare och enstaka granodlare. Dom vill så klart ha en stor älgstam och det är det verkligen. Att få upp asp, rönn, sälg och al är nästan omöjligt. Tall går inget vidare och dom gnager även på björk. För mig som granhatare är det inget vidare kul. Som tur är kan jag få upp lövskog i skogarna runt gården. Man får mycket biomassa, många fåglar och högre livskvalitet. Längst upp i skogen ser det för hemskt ut med korta avbetade pinnar och söndertrasade tallar. Det enda som växer är dom granar som grannens entreprenör planterade på min mark för några år sedan. Dom hade väl svårt att läsa kartan. Det är just dom granarna som räddat mig från skogstyrelsens vrede och viten. Jag har även motvilligt petat ner något tusental granplantor på det skifte som inte blev planterat av grannen.
Jag har av någon anledning aldrig gillat jägare som grupp och inte har det blivit bättre med åren. Men på landet är det känsligt med jakten så man får hålla låg profil.

När man bor på en gård är gummistövlarna viktiga året om. Det är skit, lera, regn, snö och mockning i stallet. Jag har genom åren provat olika sorter men dom flesta håller bara nå't år nästan oavsett vad dom kostar.  Riktiga kemkaliebeständiga stövlar avsedda för yrkesbruk med ståltåhätta och spiktrampskydd kan hålla flera år. Men förutom det höga priset så går dom inte att gå i och blir kalla för tårna och man ska inte tala om vad halkiga dom är på is. Och is finns det ju gott om nuförtiden.
Då hittade jag dom här på Lidl för 79.90. En man intill mumlade om att det var pvc ungefär som om dom skulle ha sålt knäckebröd med mögel på. Jag hade inga fördomar mot pvc i stövlar annat än att jag förstod att det är billigt att gjuta stövlar i pvc.
Jag har till och med ett par Chameaustövlar i nära 100% naturgummi. Dom är sköna och håller bra men dom kostade för över 10 år sedan 1300 kr eller så. Så jag vill inte använda dom i arbete. Dom sparar jag till utflykter i naturen.
Redan efter några dagar var jag extremt nöjd med mina Lidl-stövlar. Vilket grepp på halka! Jag har aldrig haft några sulor som ens kommer i närheten av detta grepp på is och packad snö. Och då hör till saken att jag handlat en hel del ute-skor genom åren i alla prisklasser. Jag köpte genast ett par till.
Nu har det gått två vintrar och det andra paret är fortfarande oanvända. Man kan känna lite fukt i ena foten om man står nere i vattenfyllda diken en längre stund. Det är det enda som har hänt. Kanske är pvc inte så bra för naturen om stövlarna skulle brinna upp och så kan det väl vara svårt att hitta pvc-stövelåtervinning. Men nog är detta bättre än att köpa t.ex. Tretorn för 4-500 som går sönder efter ett halvår.

Jag funderar på min egen studentbal eller rättare sagt den som anordnades det är jag gick ut gymnasiet. Jag klarade inte av trycket utan stannade utanför. Jag minns att det var väldigt ensamt att mobilisera mot alla demoner som troligen fanns därinne. Det var en stark känsla av att jag var så ful och dum att jag inte borde vara med där överhuvudtaget. Förmodligen vanföreställningar och överdriven självcentrering. Tuffa år det där.
Frågan är om jag är mycket bättre nu. Jo, gissningsvis lite bättre. Eller det vore mycket märkligt om man inte lär sig minsta lilla på alla dessa år. Nä, numera orkar jag inte tänka såna tankar i samma utrsträckning som förr. Ren ålderströtthet kanske.
En behaglig trötthet sprider sig i kroppen efter en middag med sonen.
Nu återstår det avslutningsvis bara en bild på utsikten från mitt köksfönster.

Dagbok 13 juni, lördag

En vanlig lördag. Lite trött men igång vid nio. Fortfarande vid elvatiden så har inget hänt. Jag tar tag i mitt liv och bestämmer att det ska bli en tur med kartan och pricka in grottorna på Södra berget. Jag blir helt plötsligt handlingskraftig och inköper batterier, film och lunchmat. På GPS-affären har dom inget att sälja. Travar runt lite och fotar en del. Några grottor av det sportigare slaget får vänta tills jag har sällskap. På Ängen är det brännboll. Jag är inbjuden men modet sviker och jag återvänder till den trygga vildmarken. Vid ett rastskydd dricker jag en massa kaffe gjort på stillastående vatten från ett dike. I ett hörn finns det gamla dagstidningar. Hjärnan ska tränas också så jag läser upp och ner. Lagom till brännbollens slut återvänder jag. Avvikande som vanligt, ingen bil. På vägen ner besöker jag en ny grotta, nu med sällskap. På nästa fest träder jag in med dyblöta byxor och till och med jag själv känner grottlukten. Väl hemma tröstar jag mig med tvättmaskinen och Pink Floyd.
Ja du Hans, i morgon har du inget val. En rejäl tur med cykeln. De åtsittande byxorna på och inget gnäll, bara att bita ihop. 

traktor var en Volvo T24 1955. Bilden är från 2003, en av dom vintrrar den drog hem stora mängder ved. Vilken känsla första gången man kunde köra hem ett lass ved med en egen traktor. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. När jag var liten så minns jag att det som jag drömde då om var en Stiga Park gräsklippartraktor som jag provsatt åtskilliga på Segervalds Motor. Senare fick jag köra gräsklippartraktor mer än nog. Jag lyckades klippa fram säkert en hektar gräsmatta på mina föräldrars gård. Sedan skulle alltihop klippas regelbundet. Nu minns jag också att det aldrig fanns varmvatten på morgonen utan det var till att elda i pannan om man ville duscha innan skolan. Och i den åldern ville man alltid det. Veden hade jag också huggit. Man blev ju van att jobba hårt, men om själva duschning hjälpte är ju tveksamt. Inte var det ju så att flickorna stod på kö precis. Åter till min T24. Nu är det några småfel på den som jag förmodligen int ekommer att ta tag i och fixa förrän någon gång efter pensioneringen.

En bild på min monstersnöskoter, Aktiv Grizzly. Tänk vad friskt och skönt det är på vintern. Minus 5 grader, myggfritt och klar luft. Man svettas inte floder så fort man rör sig. Men nu är det ju snart midsommar och se'n går det ju åt rätt håll......

1999-03-20

Kan man se genom glasögonen där framme vid disken? En fråga jag ställt mig varje gång jag passerat affären med dom två lockarna. En lite bångstyrigt sneglande ner från en upphöjd position ovan molnen. Ytan kommer inte ner till mig utan ansträngning. Kan man leka med tanken utan att bränna sig? Kanske inte, men lockande är det ju. Vore varje dag helt igenom unik så skulle jag ju inte vara med på noterna. Kanske före men definitivt inte efter. Fredag, lördag och söndag. Upprepas utan monotoni.

Jag har sett massor av japaner i makligt tempo glida fram på dessa märkliga farkoster. Jag förstår trots detta fortfarande inte hur dom kan cykla med sadeln så fruktansvärt lågt. Att få se en cykel med normal sadelhöjd är extremt ovanligt och då har jag ägnat många timmar åt dessa studier.
Man ser ju då och då cyklister hemmavid som missat själva sadelhöjdsinställningen. Jag brukar tänka hur dom stackarna ska prova på att cykla till jobbet. Man har tagit sig över tröskeln och ska lämna bilens trygga ombonade värld. Och så blir cykelturen som en enda lång uppförsbacke.
Jag kom ihåg en granne som ärvt en cykel av en släkting. Han skulle cykla på den till jobbet var det tänkt. Nu blev det bara några gånger och när man sett honom sittande på cykeln så förstod man snabbt varför. Eller megentligen undrade man hur det kunde bli någon gång överhuvudtaget. Med båda fötterna i marken var ändå benen kraftigt böjda, nästan så dom tog i styret. En mycket märklig syn.

Hunden har just jagat ner kanadagässen i vattnet. Det börjar bli väldigt många såna på bl.a. den här ängen. På grund av i mitt tyckte säregna regler i viltvårdsområdesföreningen kan vi inte reglera stammen med jakt. Sonens åkdon är väl snudd på lagligt här. Privat mark och inhägnat. Annars är väl just poliser en bristvara här. Märkligt nog skulle jag bli glad över mer intresse från deras sida. Det är förmodligen större risk att åka dit på t.ex. hanteringen av gamla lysrör vid ett besök av en jordbrukskontrollant än att bli ertappad av polisen med att köra bil till grannen varje dag på fyllan.

Det var hög tid att klippa gräset och min gamla trotjänare gjorde ett bra jobb.
Ingen drivning och andra onödiga finesser. Vikten blir därmed bara 18 kg och det uppskttar jag långt mer än något annat. Nu har den gått hårt i över 5 år och motorn börjar bli sliten. Det är ju inga kvalitetsmskiner dom där Briggs & Stratton med stänksmörjning. Oljebyten flera gånger per säsong har inte hjälpt. Å andra sidan vet man ju inte vilket skick motorn varit i om jag gjort som alla andra, aldrig bytt olja.

För att kunna köra jord till grannen behövdes motvikten jag tog bort i fjol för att inte bakhjulen skulle gräva ner sig i marken. Det ångrade jag nu. Det är en massiv järnklump på åtminstone 100 kg eller mer. Men man lär sig att hantera tunga jobb själv med dom hjälpmedel som står till buds.  Det knakade i takkonstruktionen och jag tänkte i början att den skulle braka ihop. Men så var inte fallet och förvånansvärt snabbt var järnklumpen fastskruvad.
Två stycken pålstekar höll ihop det hela. Fantastiska knopar som går att belasta nästan hur mycket som helst. Och så fort spänningen är borta löser man upp dom med fingrarna. Dom använder jag ofta till att dra och lyfta saker.


Och så var det hela på plats och så slipper man att bakhjulen far upp luften när man fyller skopan med jord.

Tyvärr dominerar kväveälskande högörter. Så några rara orkidéer lär inte dyka upp. Som tur är är detta inget villa område så några missnöjda grannar har jag inte märkt. Jag har haft en idé om att försöka magra ut marken med slåtter och bortförande av den skördade växtligheten. Tyvärr räknas även detta till nöjen och dom tvingande aktiviterna är inte klara ännu.
Nu ska jag och sonen ut och leverera matjord till den tjatande grannen. Han ville betala ett överpris så det var svårt att neka.

Borde ha varit en hermelin. Jag hittade den mitt på vägen. Den låg några dagar sedan tog någon av naturens renhållningsarbetare hand om kroppen. Kanske den räv jag såg sittande på samma ställe sent en kväll. Förmodligen samma räv som äter mina höns. Det här mårddjuret kan nog ha blivit dödad av katterna. I början fanns här fyra kakter och det behövdes. Mössen hade helt tagit över gården och invaderat innertaket i stallet. Det tog katterna flera år att få bukt med stammen. Och mig två år att byta taket. Faktum är att hönsen tar sorkar och möss också. Jag har aldrig fått se hur själva ätandet går till. Men infångadet är effektivt. Hönsen patrullerar förflyttningslederna mellan säkra mustillhåll.
Man måste ha kort gräs och inga prylar framme att söka skydd under den för mössen livsfarliga förflyttningen över öppna platser.
Nu finns det två katter. En nackdel är att dom ger sig på småfåglar och värst är när dom tar ladusvalornas ungar vid de första flygförsöken. Då sitter katterna under borna och väntar. Den biologiska skyddsmetod jag använt är att släppa ut någon hund som jagar in katterna i stallet. Hundarna förstår sig inte på fåglar. Men dom äter gärna kattdödade möss.