Min fantastiskt värdelösa studentbal.

Jag funderar på min egen studentbal eller rättare sagt den som anordnades det är jag gick ut gymnasiet. Jag klarade inte av trycket utan stannade utanför. Jag minns att det var väldigt ensamt att mobilisera mot alla demoner som troligen fanns därinne. Det var en stark känsla av att jag var så ful och dum att jag inte borde vara med där överhuvudtaget. Förmodligen vanföreställningar och överdriven självcentrering. Tuffa år det där.
Frågan är om jag är mycket bättre nu. Jo, gissningsvis lite bättre. Eller det vore mycket märkligt om man inte lär sig minsta lilla på alla dessa år. Nä, numera orkar jag inte tänka såna tankar i samma utrsträckning som förr. Ren ålderströtthet kanske.
En behaglig trötthet sprider sig i kroppen efter en middag med sonen.
Nu återstår det avslutningsvis bara en bild på utsikten från mitt köksfönster.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0