H A N S

1999-03-20

Kan man se genom glasögonen där framme vid disken? En fråga jag ställt mig varje gång jag passerat affären med dom två lockarna. En lite bångstyrigt sneglande ner från en upphöjd position ovan molnen. Ytan kommer inte ner till mig utan ansträngning. Kan man leka med tanken utan att bränna sig? Kanske inte, men lockande är det ju. Vore varje dag helt igenom unik så skulle jag ju inte vara med på noterna. Kanske före men definitivt inte efter. Fredag, lördag och söndag. Upprepas utan monotoni.

Jag har filer kvar sedan 80-talet och framåt. Idag hittade jag nåt som jag skrev i april -99. Jag försöker minnas vad det handlade om. Men å andra sidan var det allmängiltigt för mitt liv på den tiden. Kanske inte så mycket bättre nu, tyvärr. Man i alla fall kan lugnt utgå från att inget hände den där gången.

Jag gick in i 80-talet från ett sent 70-tal med mobbing och elände. Jag trodde på idealet att killar skulle se ut som gödkycklingar. Jag var ju liten och styrkan fanns på insidan. Jag vek mig där någonstans och återhämtade mig aldrig.

 

1999-04-03

bredvid

bredvid, alldeles intill

bredvid, nära, så nära

min hand

längtar, längtar

bredvid, där finns du

intill, alldeles intill

kanske, kanske

närmar sig, närmar dig

fruktan viker, nej

kanske, kanske nu

närmar sig

1998-06-23
Nu har semestern börjat och ska pågå i fyra veckor. Jag, trögtänkt som vanligt, har nu cyklat till jobbet enligt rutin i två dagar. 
Ena sekunden känns det som tiden är hög för att arrangera en semestersysselsättning. Nästa tänker jag att man inte behöver göra något särskilt på semstern. Det är ju avkopplingen som räknas sägs det. 
Åka en sväng med cykeln har jag tänkt på. Men ingen av mina cyklar är riktigt bra för annat än turer utan packning. 
Gå en sväng med ryggsäcken packad går ju alltid. Ganska bra tänkte jag och köpte kartor för 600 kronor idag. Men det kräver nog inte så lite kraftsamling innan jag pallrar mig iväg. 
Bilen duger inte mycket till, så någon bilsemester i egen bil blir det defintivt inte. Hyra? Nä, verkar dyrt. 
Båten har legat på land i fyra säsonger. Rusta den och åka en sväng? Nä, det tar hela semestern att fixa vårrustningen. 
Långtur med gummibåten? Nä, motorn håller på att lossna och reservdelarna måste beställas från lagret i Långtborta. 
Göra klart i lägenheten? Nä, man kan ju inte vara inne på sommaren. Det får vänta till hösten. 
Jag sover på saken och cyklar till jobbet en dag till. 

1997-09-04

En dag på jobbet
                       

Det börjar som vanligt med att jag vaknar, mina historier brukar börja så. Alldeles särskilt dom dagar jag ska jobba. Visserligen tar det mig ett par timmar att äta frukost och läsa tidningen. Den här morgonen vaknar jag på ett hotell i Gävle. Kvällen före hade jag varit i Hudiksvall och driftsatt några muxar. Det var en herr RAD från Israel och det var en herr Marconi från Italien. Dom har lite olika temperament det kan man ju lätt inse. Att dom är herrar kan man väl också acceptera. Finns det då inga kvinnliga väsen på en radiostation? Jag har funderat länge på det nu ute på min balkong men svaret är nej. Vanligtvis går det ganska bra att väcka upp dessa varelser från de dödas rike där dom ligger i sina wellpappkartonger. Undrar om det är SCA som levererat emballaget? 22.30 anlände jag till Scandic hotell i Gävle. Nu var det sommar och bussarna stod uppradade utanför entrén. Är den enkönade arbetsmiljön med bara herr NEC, herr Siemens och herr Telefunken en bra miljö att vistas i? Vanligtvis märker man inget särskilt. Vad jag noterat kanske det finns ett överdrivet intresse för uppumpade brudar och en tydlig homofobi bland de som vistats mycket i denna miljö. Själv märkte jag häromdagen när jag rullade in i det lilla och okända samhället Lingbo att jag reagerade ovanligt starkt på en vanlig tjej i en sommarklänning med en hund. Var det hunden? Kanske, men den var inte min typ. Det var väl just det kvinnliga som blev en stark upplevelse efter många timmars knappande på herr DELL i en steril grå femtiotalsfunkismiljö. Väl installerad på hotellet i Gävle vilket tog 2 minuter var jag på väg igen. Den här gången till fots med stegen riktade in mot Gävles centrum. Jag började gå men det gick så sakta så jag började springa istället. Det finns en sorts ursprunglig glädje i att springa. Sedan ville jag se om det går att springa fort och länge i ett par mycket löst sittande Tevasandaler. Genom Bolognerskogen gick det med en himla fart. Proteintillskott genom munnen bidrog kanske. I centrum var det en massa folk men vad gör man här som ensam besökare? Jag kom inte på något. Jag sprang tillbaka istället men nu skulle jag prova barfota istället. Det gick fort nu också och jag kunde springa ikapp lite med en tjej på en cykel. Visserligen var hon inte snabb men roligt var det. Jag har ju länge velat bli en barfotalöpare. Det kan t.ex. aldrig bli skavsår. Läste just i DN att man inte får åka med SL:s bussar om man är barfota! Kvart över sju går jag ner till frukosten som redan är full av turister. Arbetet startar på Gävle radiostation som vanligt så här års med att försöka få lite ordning på OSI och NSAP-addresser. LCT för Marconi DXC krånglade lite men med en rak kabel gick det att få kontakt. Efter en fyra timmar var jag ganska nöjd och åkte till Volvo för att äta lunch. Nötstek hette det och var ganska gott. Nu rullade jag norrut med turbovolvon mot Lingbo fortfarande ovetande om tjejen med hunden. Jag är ju svag för tjejer med hundar. Men först skulle jag till Kungsberget och när jag satt därinne och för tredje gången justerat upp fläkttermostaten hörde jag att det kom en bil, det var polisen. Dom hejade och gick iväg mot skidbacken. Jag editerade filer, laddade ner konfigurationsdata, resetade controllerkort och installerade den fjärde radiokanalen. Så höll det på i ett par timmar och halv fyra kunde jag låsa gallerdörren och ploga lite med frontspoilern i den gropiga vägen nerför slalombacken. I Lingbo som ligger i närheten av Ockelbo handlade jag några bananer. I Ockelbo var det marknad och den i vanliga fall tomma stora grusplanen hade nu blivit en betalparkering. Det gjorde inte mig något för jag skulle till Tönsen och en ny radiostation med kylskåp från femtiotalet. Förr var man tydligen längre på radiostationerna, det finns även sängar. Historien upprepade sig även här och vid sextiden kunde jag åka norrut mot Bollnäs. Vid Acktjärbo såg jag inga björnar den här gången men hjulen gjorde två ABS-gropiga diken i vägen när jag bromsade för en älg på samma ställe där björnarna var förra gången. Utanför radiostationen stod det en hel familj som undrade hur hög masten var, 330 meter sa jag och gick in i det fruktansvärda oljudet från likspänningsomvandlarna till Siemens BW52-länken från sextiotalet. Undrar om folk vet hur illa länkarna låter som distribuerar TV-programmen? Vid niotiden tog jag vägen över Nianfors och nu gick det fort. Volvo med sin stela bakaxel hävde sig tungt över framvagnen och gungade väl mycket för in smak. Men vid midnatt hade jag pumpat framhjulet på min fula och gungiga damcykel och tagit mig hem. Ännu en arbetsdag är till ända.