H A N S

I min by är det nästan bara arrendejägare och enstaka granodlare. Dom vill så klart ha en stor älgstam och det är det verkligen. Att få upp asp, rönn, sälg och al är nästan omöjligt. Tall går inget vidare och dom gnager även på björk. För mig som granhatare är det inget vidare kul. Som tur är kan jag få upp lövskog i skogarna runt gården. Man får mycket biomassa, många fåglar och högre livskvalitet. Längst upp i skogen ser det för hemskt ut med korta avbetade pinnar och söndertrasade tallar. Det enda som växer är dom granar som grannens entreprenör planterade på min mark för några år sedan. Dom hade väl svårt att läsa kartan. Det är just dom granarna som räddat mig från skogstyrelsens vrede och viten. Jag har även motvilligt petat ner något tusental granplantor på det skifte som inte blev planterat av grannen.
Jag har av någon anledning aldrig gillat jägare som grupp och inte har det blivit bättre med åren. Men på landet är det känsligt med jakten så man får hålla låg profil.

Någon ville ha hjälp med ett träd som kunde ramla över telefonledningen. Ett uppdrag för den motorsågsförsedde riddaren från landet.  Telefonbolaget hjälper ju inte till utan har bara för avsikt att ta betalt om ledningen går sönder. Eftersom jag inte jagar djur ute i skogen så är väl det här det närmaste jag kommer känslan av att ha lyckats fälla ett stort byte. I björkskogen hemmavid fäller jag bara klena träd som man nästan kan putta med handkraft dit man vill ha dom. Nu ska jag ut och se om fårklippningsmaskinen fungerar som den ska. Tyvärr hinner det bli lunch innan man ens kommit ut. Hundar och barn ska ha sitt och det tar flera timmar innan man är klar. Sedan efter lunch börjar det om igen. Men jag hinner väl i bästa fall provstarta klippmaksinen och kanske projektera på hur jag ska kunna få tag i den där rädda tackan som börjar bli väl lurvig.

En Fiskars machete i en asp.

För många år sedan kom jag på att man kunde hinna med röjning i ett väl inrutat vardagsĺiv. Att ta fram röjsågen och hela utrustningen är nog förbehållet pensionärer och kanske en och annan skogsägare utan familj och krävande jobb. Det var ju nödvändigt att hugga av röjstammarna i midjehöjd eller lite högre för att man skulle bli effektiv. Jag tog ofta med mig min Fiskars machete när jag ändå skulle ut med någon hund. Det blev ju väl så bra och förmodligen minst lika effektivt som en ovan röjsågsmaskinist. Nu är jag inne på min machete nummer 2 och den är nog det bästa och roligaste redskap jag haft. Man kan ta förvånansvärt grova träd i ett hugg med den. Och den håller sig vass. Tyvärr är den svår att få tag i och det som erbjuds i affärerna känns som skräp i en jämförelse.
På senare tid har ju även myndighetsbyråkraterna kommit på att det kan funka.