H A N S

så det är bara att gå och lägga sig. Efter lite botaniserande i bloggvärlden så börjar rytmen komma tillbaka i blodet igen. Jag har levt ett hårt liv och sovit minimalt. I åratal har jag tänkt att jag ska falla ihop i någon sorts sjukdom. För tio år sedan var det allvar och jag fick uppsöka akuten. Där var man inte välkommen, en hypokondriker som tog plats i EKG-rummet. Numera kallas det utbrändhet och jag får det inte fast jag nästan hoppas lite i smyg.
Jag lyckades motstå frestelsen att logga in på jobbet för att kolla hur megabitproduktionen motstått naturens krafter senaste dygnet. Men ingen har ringt så det har säkert varit lugnt.
God natt!